Rullskidsåkare!!!
Ska berätta en läskig sak som hände mig och mamma när vi var ute och red i torsdagskväll.
Det var mörkt ute, men vi bestämde oss för att sätta på oss reflexer och pannlampa och rida ut till de upplysta eljusspåren och trava lite där.
Vi hade nästan passerat eljusspåren och skulle rida in på grusvägen som leder hem igen, då det kommer en hel grupp (!) med rullskidsåkare! Blondie HATAR dom! Så hon stegrar sig och mamma trillar av, men håller kvar i tyglarna, men Blondie sliter sig och galopperar iväg på cykelbanan (ridspåret går precis bredvid) och jag hade ju såklart ingen chans att hålla Larko, så han for ju efter med mig på. Men iaf, vi fick tag på Blondie och lyckades hitta ett litet "hål" i skogen där vi kunde stå medans alla rullskidsåkare passerade.
Nästan hemma igen, och då kommer de en till! Näha sa Blondie och stack ännu en gång, denna gång i rejäl panik, jag efter på Larko igen och samtidigt som mamma sprang som en galning bakom oss... Denna gången sprang hon in ett villaområde där en tjej lyckades fånga hennne. Jämnsides med detta går det en tung trafikerade väg...Tur att hon inte sprang ut på den!
Vi tänkte att vi inte kunde ta oss tillbaka på spåret igen så vi börjar gå på en grusväg som vi hoppades skulle leda oss till Dalby Hage, men icke, när vi hade kommit hela grusvägen med så var det en grind med ett lås på, så jahapp, det var bara och vända...
Enda sättet att komma hem är att rida på spåret nu, så vi gör det, men vi ser på avstånd att det kommer ännu fler rullskidsåkare, och denna gången var vi tvungna att gå över vägen för Blondie blev helt hysterisk. Väl över den stora vägen ringer mamma till morfar så han ska komma och hämta Blondie...Men oj, morfar hade ingen bensin i bilen så han måste hitta en bensindunk i maskinförrådet och lyckas iaf fylla på lite bensin...
När morfar kommer lastar vi in en ngt hysterisk Blondie, och morfar kör hem med henne..Sen ska jag ju rida Larko hem på spåret, med förhoppningen att det inte kommer några mer rullskidsåkare...Och jadå, det gick bra! :)
Måste säga att jag är otroligt stolt över Larko, han stack aldrig med mig så att jag inte hade kontroll, han fick inte panik när Blondie hade det och framförallt, han blev inte panikslagen när mamma och morfar lastade Blondie och körde iväg henne, LARKO ÄR GULDVÄRD!!! <3
Och tänk turen som skulle blev 30 min blev istället 1h och 40 min.....
DUKTIGA LARKO!
Det var mörkt ute, men vi bestämde oss för att sätta på oss reflexer och pannlampa och rida ut till de upplysta eljusspåren och trava lite där.
Vi hade nästan passerat eljusspåren och skulle rida in på grusvägen som leder hem igen, då det kommer en hel grupp (!) med rullskidsåkare! Blondie HATAR dom! Så hon stegrar sig och mamma trillar av, men håller kvar i tyglarna, men Blondie sliter sig och galopperar iväg på cykelbanan (ridspåret går precis bredvid) och jag hade ju såklart ingen chans att hålla Larko, så han for ju efter med mig på. Men iaf, vi fick tag på Blondie och lyckades hitta ett litet "hål" i skogen där vi kunde stå medans alla rullskidsåkare passerade.
Nästan hemma igen, och då kommer de en till! Näha sa Blondie och stack ännu en gång, denna gång i rejäl panik, jag efter på Larko igen och samtidigt som mamma sprang som en galning bakom oss... Denna gången sprang hon in ett villaområde där en tjej lyckades fånga hennne. Jämnsides med detta går det en tung trafikerade väg...Tur att hon inte sprang ut på den!
Vi tänkte att vi inte kunde ta oss tillbaka på spåret igen så vi börjar gå på en grusväg som vi hoppades skulle leda oss till Dalby Hage, men icke, när vi hade kommit hela grusvägen med så var det en grind med ett lås på, så jahapp, det var bara och vända...
Enda sättet att komma hem är att rida på spåret nu, så vi gör det, men vi ser på avstånd att det kommer ännu fler rullskidsåkare, och denna gången var vi tvungna att gå över vägen för Blondie blev helt hysterisk. Väl över den stora vägen ringer mamma till morfar så han ska komma och hämta Blondie...Men oj, morfar hade ingen bensin i bilen så han måste hitta en bensindunk i maskinförrådet och lyckas iaf fylla på lite bensin...
När morfar kommer lastar vi in en ngt hysterisk Blondie, och morfar kör hem med henne..Sen ska jag ju rida Larko hem på spåret, med förhoppningen att det inte kommer några mer rullskidsåkare...Och jadå, det gick bra! :)
Måste säga att jag är otroligt stolt över Larko, han stack aldrig med mig så att jag inte hade kontroll, han fick inte panik när Blondie hade det och framförallt, han blev inte panikslagen när mamma och morfar lastade Blondie och körde iväg henne, LARKO ÄR GULDVÄRD!!! <3
Och tänk turen som skulle blev 30 min blev istället 1h och 40 min.....
DUKTIGA LARKO!
Kommentarer
Trackback
